Work Text
När Neuvillette tittar i spegeln känner han sig inte konstig eller utöver det vanliga.Han har varit den enda draken han sett under hela sitt liv och även om han alltid har distraherat sig själv med att vara den opartiska symbolen för rättvisa i Fontaine och visserligen en galen mängd arbete, så är han medveten om att han lika gärna kan vara den enda av hans arter. Speciellt med tanke på att han inte nödvändigtvis är en hel drake heller, tenderar han att ha en humanoid form och en mer hybrid, och även om han har lärt sig att älska människor i alla deras goda saker och brister, kan han inte hjälpa känslan av att inte höra hemma som han är sysslat med i århundraden.
Tills Wriothesley kom.
Nu kan Neuvillette titta på sina spetsiga öron, på sina genomskinliga fjäll, på sina blå klor och långa, tjocka svans och inte hata dem. Hertigen har alltid varit extremt välkomnande och entusiastisk över sin mer drakoniska form och han har också dyrkat Neuvillette i den, och att säga att det påverkade Iudex, ja, det är bara en eufemism.Han ler och rör vid ansiktet där fjäll är mer framträdande, och när han visar tänderna ser hans huggtänder knivskarpa ut. Och det är okej, han ser bra ut och han är sig själv, och han kan äntligen acceptera det även om det inte finns någon annan i hela världen som han längre.Han har någon som älskar honom villkorslöst, oavsett.